November

Det är en riktigt tråkig månad. Det enda bra med den är att man vet att det bara är en månad kvar till jul. I år är det extra jobbigt. Det börjar närma sig årsdagen av mina föräldrars bortgång och det känns i hela kroppen. Allt kommer tillbaka, kristallklara minnen om sånt man inte vill tänka på. Drömmar om föräldrar som kramar sina barnbarn, saknaden är så stark att den är sann i drömmen också. Hjärtat bankar och kroppen gör ont. Tårarna rinner ofta. Jag vill inte, orkar inte. Jag vill minnas det roliga och friska istället...

 
Nu väntar vi alla på Lisas bebis som nog kan göra november lite ljusare!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0